Nyfikenheten drev Jaakko Koskenniemi att påbörja sitt avhandlingsarbete redan under studietiden.
– Under mitt första sommarjobb inom medicinen bekantade jag mig med en betydande skillnad i reproduktiv hälsa mellan barn som undersöktes i Åbo och Köpenhamn, och forskarna hade en intressant hypotes om miljökemikaliers påverkan. Jag gjorde min doktorsavhandling inom detta ämnesområde och disputerade i februari 2018.
Forskningssamarbetet med forskare i Åbo och Danmark ledde till ett mellanår i läkarstudierna 2014–2015.
– Under arbetet med de fördjupade studierna och avhandlingsprojektet gjorde vi ett par forskningsbesök i Köpenhamn och jag tänkte att det skulle vara intressant att se hur en annan forskargrupp arbetar. Vid Klinik for Vækst og Reproduktion på Rigshospitalet lärde jag mig hur epidemiologisk forskning bedrivs i praktiken.
Från riskfaktorer för testikelcancer till barndiabetes
– Kursen i pediatrik var utmärkt och jag trivdes med atmosfären på barn- och ungdomskliniken, där jag också hittade min specialitet. Det som övertygade mig var hur mycket man litade på den egna kliniska bedömningen och inte enbart på undersökningsresultat.
Mötet med barn som har typ 1-diabetes och deras familjer blev en stark motivation för forskningen.
– Ungefär en procent av barnen insjuknar, och för många börjar sjukdomen fortfarande med livshotande ketoacidos som ofta kräver intensivvård. Vardagen med sjukdomen kräver mycket av familjerna, och det vore fantastiskt om dessa barn kunde leva en helt vanlig barndom. Kombinationen av kliniker- och forskarrollen känns naturlig. Mötena med barn med typ 1-diabetes och deras familjer håller forskningens fokus på sådant som verkligen är viktigt. De fungerar också som en bra motvikt till varandra: på kliniken går saker snabbare framåt, men arbetsrutinerna är samtidigt mer rigida och arbetet mindre kreativt eller kontrollerbart.
Forskningen kring subtyper av typ 1-diabetes och läkemedelsutvecklingen befinner sig just nu i en intensiv fas. Nya behandlingar som syftar till att förhindra eller åtminstone fördröja sjukdomsutbrottet börjar synas vid horisonten. Teplizumab är en monoklonal anti-CD3-antikropp som nyligen har fått EU-godkännande för att förebygga typ 1-diabetes hos barn över åtta år som har diabetesautoantikroppar och tecken på lindrad störning i glukosmetabolismen, men ännu inte insulinbehandlad diabetes.
– Målet med vårt projekt är att genom att studera genetisk variation avslöja sjukdomsmekanismer vid typ 1-diabetes som kan användas för att utveckla nya behandlingar. DIPP-projektet (ett samarbete mellan universiteten och universitetssjukhusen i Åbo, Tammerfors och Uleåborg) är världens största födelsekohortstudie om typ 1-diabetes och erbjuder en unik möjlighet att undersöka sjukdomsmekanismer som uppträder före diagnosen. Finland har traditionellt haft internationellt högklassig forskning om typ 1-diabetes, och även i Åbo deltar vi i internationella forskningsprojekt såsom TEDDY-projektet (The Environmental Determinants of Type 1 Diabetes in the Young).
– Utöver DIPP-materialet drar vårt forskningsprojekt nytta av analyser från det pediatriska diabetesregisterprojektet, som administreras av Helsingfors universitet och undersöker barn som insjuknat i typ 1-diabetes. Vår forskning är tänkt att vara ett första steg mot en betydligt mer omfattande karakterisering av barn som deltagit i DIPP-studien och därigenom möjliggöra diabetesforskning på toppnivå. Förhoppningsvis fortsätter utvecklingen av nya läkemedelsmål för typ 1-diabetes även i Finland i framtiden.
Mer lärdomar från Florida
Jaakko Koskenniemi arbetade 2023–2024 som postdoktoral forskare vid Health Informatics Institute vid Morsani College of Medicine, University of South Florida, där TEDDY-projektet koordineras.
– Jag ville lära mig mer avancerad epidemiologi och statistik samt lära känna nyckelpersonerna inom forskningen bättre. Där lärde jag mig modern analysmetodik och hantering av större datamaterial, och framför allt att skriva bättre vetenskapliga artiklar och stipendieansökningar. Jag upplevde att kravnivån höjdes på ett lämpligt sätt.
– Som diabetesforskare blev jag frustrerad över den grundläggande osäkerheten inom traditionell epidemiologi: många osynliga faktorer kan vilseleda även mycket bra studier. När jag bekantade mig med metoder inom statistisk genetik förstod jag vilka möjligheter det finns att dra slutsatser om sjukdomsmekanismer. Jag tänkte att dessa analyser absolut måste införas i DIPP-studien, som är världens största och vackraste studie där typ 1-diabetes har följts från födseln före sjukdomsutbrottet.
– Vi försöker faktiskt komma på hur man kan förhindra att typ 1-diabetes bryter ut. Projektet har redan preliminär finansiering som möjliggjort att arbetet kunnat inledas. Tack vare det stora stipendiet från Marita och Heikki Vaistees fond, som förvaltas av TYKS-stiftelsen, kan vi undersöka genomet hos cirka 760 barn som insjuknat i typ 1-diabetes och deras kontrollpersoner med hjälp av mikroarrayteknik och klarlägga sjukdomsmekanismer med hjälp av genetiken. Detta steg gör oss också konkurrenskraftiga för ännu större EU-finansieringsansökningar och andra stora internationellt konkurrensutsatta finansieringskällor.
Nyckelpersoner och förebilder
I forskningsprojektet deltar professor Jorma Toppari från barn- och ungdomskliniken vid ÅUCS samt de erfarna DIPP-sjukskötarna och doktorandforskarna Saori Itoshima, Emilia Kaiser och Katariina Talsi. Koskenniemis forskargrupp har också nära kontakter med forskare vid DIPP-centren i Tammerfors och Uleåborg samt andra forskare som arbetar inom DIPP- och TEDDY-studierna.
– Jag har haft turen att få arbeta med många fantastiska internationella toppforskare. Professor Jorma Toppari har varit en mentor under hela min karriär – den första person jag kontaktar både när jag stöter på problem och när jag lyckas. I Danmark är landets mest citerade forskare Niels Erik Skakkebaek samt Anders Juul och Katarina Main mina förebilder, liksom i Florida den svenska immunologigurun Åke Lernmark, Jeffrey Krischer och Kristian Lynch. I Finland ser jag upp till de långvariga diabetesforskarna Mikael Knip, Jorma Ilonen och Riitta Veijola. Jag har försökt lära mig av deras arbetsprocesser. Det är också fascinerande att se vilka personlighetsdrag som förenar forskare i den absoluta världstoppen.
Som motvikt till arbetet
– På senare tid har jag varit tvungen att bedriva forskning vid sidan av kliniskt arbete, vilket är belastande både för mig själv och särskilt för familjen. Hemma är det sällan tyst eller tråkigt – där finns förutom min fru också tre barn, och ett fjärde är på väg i höst. När det är möjligt ägnar jag mig åt sport och bollspel, förhoppningsvis i framtiden allt oftare tillsammans med mina egna barn.
Läs mer:
Stort forskningsstipendium till diabetesforskare ur TYKS-stiftelsens fond Marita och Heikki Vaiste
