12.10.2022
Paula Tähtinens doktorsavhandling om antibiotikabehandling av öroninflammationer hos barn granskades vid Åbo universitet 2012. Barnfamiljerna som deltog i forskningsprojektet som leddes av docent Aino Ruohola kände till undersökningen under namnet ”Lillaelefanten” (Pikkunorsu).
För Paula Tähtinen, som hade två små barn i familjen när doktorsavhandlingen skrevs, ÅUCS-stiftelsens forskningsenhet var en stor sak;
En arbetsplats med eget skrivbord, dator och utrymme för varor är en oerhört stor praktisk hjälp i vardagen. Ett bra läge nära sjukhuset hjälpte och här var det bra att dra sig tillbaka för att skriva och sköta brevväxlingen med familjerna. Jag jobbade hemma innan barnen, men sedan var det inte möjligt. Jag kunde besöka forskningsenheten i varierande grad enligt min egen tidtabell.
Undersökningen som Paula Tähtinens doktorsavhandling ingick i fick också stor uppmärksamhet internationellt och ett delarbete publicerades i den prestigefyllda New England Journal of Medicine.
Efter att Paula Tähtinen hävdat sig fortsatte han sin forskning i Boston.
Jag arbetade som post doc-forskare vid Boston University och Harvard School of Public Health 2013–Post doc-forskare 2015. Dessutom studerade jag vid Harvard University School of Medicine under en ett år lång utbildning Global Clinical Scholars Research Training. Den gav en stark teoretisk grund för att bedriva högklassig klinisk forskning och leda forskningsgruppen.
Från åren vid Harvard härstammar kanske post doc-periodens viktigaste förståelse för den finländska forskningens nivå:
Vi bedriver god och högklassig forskning i Finland. Vi har inget att skämmas för jämfört med andra länder. I USA lär man sig redan som barn att lita på sig själv och föra fram sin egen åsikt starkt. När en anspråkslös och tyst finländare ställs sida vid sida med en amerikan som lyser av självförtroende blir vi finländare lätt överkörda. Denna erfarenhet har varit till stor nytta yrkesmässigt. Jag har lärt mig att ”sälja” min kompetens och lita på att det blir bra när jag försöker tillräckligt.
På den praktiska sidan fick man också mycket kunskap. I Boston kunde en klinisk forskare också identifiera olika bakteriearter, isolera DNA samt analysera komplicerade data från sekvenseringen av hela genomet. Dessa färdigheter har varit till nytta även efter återvändandettill Finland.
Paula Tähtinen
Med Finlands Medicinska Stiftelsens stipendium för återvändande forskare och Suomen Kulttuurirahasto stipendium kunde Tähtinen fortsätta samarbetet med forskare i Boston från hemlandet under post doc-perioden.
Jag rekommenderar definitivt att åka utomlands som post doc-forskare. Stiftelsernas stöd för dessa utlandsperioder är mycket viktigt. Även om flytten är förknippad med mycket arbete och praktiska arrangemang, är det ändå en fin upplevelse att arbeta utomlands. Ibland är det bra att se världen ur ett lite annorlunda perspektiv. Denna erfarenhet har varit till nytta för hela vår familj. Det bästa är att jag ser att jag uppskattar många saker mycket mer i mitt hemland än tidigare.
Efter återkomsten från Boston slutförde Tähtinen specialistläkarexamen i barnsjukdomar. Familjen fick också ett tredje barn. Vid sidan av specialiseringen fortsatte hon forskningsarbetet och arbetar numera som forskare inom flera olika forskningsprojekt vid Åucs.
Tillsammans med andra infektionsforskare följer vi upp förekomsten av covid-19-infektioner samt immunsvaret från coronavaccinet hos sjukhuspersonalen vid Åucs. Dessutom är jag forskare i NAMI-forskningsgruppens projekt vars mål är att utreda om man med hjälp av ett oligosackaridpreparat som ges till mamman under graviditeten kan påverka moderns och barnets mikroflora och därigenom minska barnets infektionssjukdom. I FinnBrains kohort undersöker vi hur mammans stress under graviditeten påverkar barnets insjuknande i infektionssjukdomar och smärtsymtom. Jag har egna doktorander och fick titeln docent i experimentell lära om barnsjukdomar 2021.
Under de senaste två åren har Tähtinen också verkat som klinisk lärare, dvs. undervisat medicine kandidater i pediatrik.
Att handleda unga, smarta och ivriga studerande ger också sig själv mer energi. Jag tycker mycket om mitt arbete som klinker, forskare och lärare. Jag upplever att kombinationen av dessa tre roller stöder inlärningen och utvecklingen som läkare.