Femte årets medicine studerande Niina Viitaharjus fördjupade studier om syrebrist hos nyfödda utvidgades till ett doktorandprojekt. Sedan 2023 har hon deltagit i Åbo kliniska forskarprogram. Som det ser ut nu slutförs ML-examen och delstudierna i doktorsavhandlingen våren-sommaren 2026 och därefter är det dags att slutföra doktorsavhandlingen.
Intresset för barn fanns redan i början av studierna, och ämnet för de fördjupade studierna kom från docent Vilhelmiina Parikkas forskningsgrupp, som utreder uppkomstmekanismerna för hypoxisk-ischemisk hjärnskada hos nyfödda. I studien utnyttjas förutom prekliniska modeller även kliniska forskningsupplägg.
Jag träffade min handledare Vilhelmiina redan på våren under det första studieåret. Hennes forskningsämne verkade genast mycket intressant och betydelsefullt. Dessutom kändes det som att Vilhelmiina var en handledare som jag ville samarbeta med. Även om vi i början endast talade om ett projekt för fördjupade studier, tänkte vi båda genast att det här kunde utvecklas till en doktorsavhandling.
Kjell Helenius är den andra handledaren för min doktorsavhandling. Vår egentliga forskningsgrupp är alltså ganska liten. Den största betydelsen för mig är att det finns yrkeskunniga och erfarna handledare som är aktiva och alltid stöder mig. Samarbetet fungerar bra och atmosfären i vårt gäng är avslappnad och öppen. Tillsammans med forskningsgruppen planerar och genomför vi konferensresor tillsammans. Mina handledare har också andra doktorander som undersöker samma ämnesområde ur lite olika synvinklar. Flera gånger om året håller vi gemensamma möten för hela arbetsgruppen, där vi samlas i ett större gäng och en forskare i taget får presentera sitt eget projekt. Under dessa möten får man öva på att uppträda och dessutom lära sig mer om forskningsämnet.
Det är viktigt att satsa på barnens hälsa och utveckling, eftersom barn är framtiden och har en god potential att återhämta sig.
Syrebrist under födseln, dvs. asfyxi vid förlossningen, kan ha mycket allvarliga konsekvenser för barnet, eftersom det kan leda till en allvarlig funktionsnedsättning eller till och med till döden. För närvarande är kylbehandling den enda behandlingsformen som används kliniskt och hur barn med asfyxi utvecklas kan ännu inte förutspås särskilt bra. Det är viktigt att undersöka denna fråga så att man i framtiden bättre kan förutse hur dessa barn kommer att må senare i livet och hur behandlingen kan utvecklas ytterligare för att förbättra prognosen.
Niinas doktorsavhandling har både en lokal och en riksomfattande nivå.
I det lokala materialet samlade jag från alla de barn med asfyxi som vårdats vid Åucs 2010–2022 in födelseuppgifter, alla laboratorievärden under de fem första dagarna samt alla diagnoser fram till 2024. I det riksomfattande materialet finns alla barn med asfyxi som fötts i Finland sedan 1987 och två kontrollpersoner för varje barn. I det materialet bekantar vi oss bland annat med förekomsten och prognosen för asfyxi vid förlossningen.
Vi befinner oss nu i en ganska bra fas, eftersom både lokalt och riksomfattande material har samlats in och analyserna av de två första delstudierna är på slutrakan. Jag planerar att skriva två artiklar om det lokala materialet inom ett år och sedan övergår jag till att behandla det riksomfattande materialet. Målet är att slutföra den sista delstudien ungefär samtidigt som jag utexamineras som medicine licentiat, dvs. våren-sommaren 2026. Efter examen är det på sommaren och hösten dags att skriva en sammanfattning av doktorsavhandlingen.
Tutkari är en viktig bas
Jag kan besöka ÅUCS-stiftelsens forskningsenhet Tutkari på Sirkkalagatan för att arbeta, eftersom man där kan koncentrera sig bättre och arbetet kan utföras effektivt. Det är också viktigt att man i stället för en egen liten bärbar dator kan arbeta på en stationär dator med två skärmar. Vid Tutkari finns också nästan alltid någon mer erfaren kollega att be om hjälp av vid behov. Under kurserna utför jag vanligtvis 2–4 timmar forskningsarbete på en gång, under semestertiderna blir det naturligtvis längre dagar tack vare finansieringen från ÅUCS-stiftelsen.
Att föra doktorsavhandlingen framåt vid sidan av läkarstudierna kräver planering och koncentration. Dagarna är väldigt olika.
Läkarstudierna tar mycket tid och hela tiden är det någon kurs på gång. Jag strävar efter att planera delar på förhand, så att jag hinner koncentrera mig mer på forskningen. Tidigare försökte jag hela tiden studera och forska parallellt, men nu har jag också kommit ihåg att satsa på fritid och hobbyer. Studierna och forskningen går effektivare om man håller sig energisk. Jag anser att det är mycket viktigt att hitta en balans i vardagen. Jag har en tävlingsidrottsbakgrund på cirka 15 år inom konståkning, och i början av läkarstudierna kändes det som att det varken fanns tid eller ork för idrott. Under det senaste året har jag igen ordnat ordentlig med tid för idrott och andra hobbyer. Jag har lärt mig en rytm där skol- och forskningsarbetet måste vara avklarat cirka kl. 17. För närvarande sysslar jag ganska aktivt med crossfit, dvs. varje kväll tränar jag på gymmet ett par timmar efter arbetsdagen. En dag i veckan håller jag ledigt från allt som har med medicin att göra och då satsar jag på hobbyer och närstående.
Jag uppmuntrar alla unga forskare att våga söka sig till ett doktorsavhandlingsprojekt i ett tidigt skede om de är intresserade. Jag anser att det är särskilt viktigt att hitta ett team där man trivs och där det finns flexibilitet och förtroende från båda sidorna. I ett bra team är det roligt att skriva en doktorsavhandling och det blir också tid över till fritid. Framtidens karriärplaner är ännu i detta skede ganska öppna, men just nu drömmer jag om att arbeta med barn antingen inom barnsjukdomar eller barnkirurgi.